Säger du det på samiska redan nu?

De samiska språkens historia och nuläge från Tammerfors till tundran – Jussi Ylikoski

Samiskan och finskan har ett gemensamt ursprung. Dagens samiska språk skiljer sig emellertid så pass mycket från finskan att samerna och finnarna i regel inte känner likadan ömsesidig samhörighet som till exempel finnar och ester kan känna. Däremot känner samerna en stark språklig samhörighet.

Allt som allt finns det ett tiotal samiska språk: i Finland talas nord-, enare- och skoltsamiska, i Sverige och Norge förutom nordsamiska även lulesamiska och sydsamiska. Förutom dessa talas i Sverige även pitesamiska och umesamiska, och de samiska språken som talas i Ryssland är skolt-, kildin- och tersamiska.

Man kan gissa bara utifrån antalet samiska språk att de ömsesidiga skillnaderna är rätt stora. De som talar de närmaste grannspråken förstår ofta varandra i en viss omfattning, men de mest avlägsna språken är oftast nästan helt obegripliga och om man vill förstå dem krävs separata språkstudier.

Likheten mellan finska och de samiska språken har sina orsaker och följder. Den ursprungliga orsaken är naturligtvis att språken har ett gemensamt ursprung. De samiska språken och finska (eller de s.k. östersjöfinska dialekter som finska språket utvecklats från) har varit grannar under en lång tid. Ett tämligen säkert antagande är att förmodern till de nuvarande samiska språken, så kallad protolapska, talades för några tusen år sedan huvudsakligen i de södra och mellersta delarna av det nuvarande Finland och österut i Karelen.

I nuvarande Sameland talades tidigare språk som är okända för oss och som troligtvis inte var nära besläktade med de nuvarande språken. Från dessa språk har samiskan fått ord som gör att samiskan är särskilt unik: de flesta samiska orden påminner på ett eller annat sätt om ord i finskan eller grannspråken, men det finns även vanlig grundterminologi såsom biegga ’vind’, geađgi ’sten’ och muorra ’träd’ som inte har motsvarigheter i något annat känt språk.

När ett språk utvecklas, sprider sig och försvinner lämnar det ofta spår från ett språk till ett annat, och detta gäller även de samiska språken. På olika håll i Finland finns det bland annat sjöar som heter Kuukasjärvi, Kukasjärvi och Kuukka. Dessa har inget innebörd för finskspråkiga på samma sätt som till exempel det vanliga namnet Pitkäjärvi ('Långsjön'). När man tittar på en karta kan man emellertid se att många sjöar med namnet Kuukas-, Kukas- och även Kukkas- och Kukkojärvi är långa, precis som de flesta sjöarna med namnet Pitkäjärvi. Ofta är det fråga om likadana sjöar: lång sjö är på samiska guhkes jávri. Nyligen har man upptäckt att även ursprunget till namnet Tammerfors (Tampere) som vuxit kring forsen Tammerkoski kan eventuellt förklaras med de nordsamiska ordet dappal, som betyder en sträcka av lugnvatten i en fors eller en forsnacke eller lugnvatten mellan två forsar.

Ortnamn och andra ord som härstammar från samiska är naturligtvis vanligast i norra Finland, där samiska ännu under de senaste århundradena talades i mycket större områden jämfört med nuläget. Många ord som lånats till finska från samiska beskriver särskilt naturen och livet i norr. Som exempel kan nämnas naali, vuono, ruska, kaamos och joikaaminen (fjällräv, fjord, höstfärger i naturen, polarnatt och jojk). Oväntat nog är även det finska ordet för elefant, norsu, lånat från samiska på den tid då man inte riktigt förstod vad dessa mystiska stora djur som fanns långt borta var och då man fick värdefullt elfenben både från fjärran Afrika (från elefanter, 'norsu') och områden där samerna bodde (från valrossar, 'mursu'). Valross är på samiska morša och de finska orden mursu (valross) och norsu (elefant) härstammar från det.

Ibland har det även hänt att ett ord med gemensamt ursprung har lånats i en annan form, och till och med flera gånger: finskans tanner eller tantere ('fält') är ursprungligen samma ord som nordsamiskans duottar som betyder fjällområde. Finskan har emellertid lånat från de samiska språken även ordet tunturi ('fjäll') och händelsevis ännu en gång ordet tundra som har en liknande betydelse. Tundra är också kanske det mest kända ordet i hela världen med samiskt ursprung. Ordet har spridit sig runt om i världen via ryskan.

Den största delen av de samiskspråkiga talar nordsamiska som talas i tre länder – Norge, Sverige och Finland – men med tiden har dessa statsgränser blivit någon slags dialektgränser som ser ut att till och med kunna utvecklas till språkgränser. Man försöker komma på gemensamma samiska ord för nya och även äldre företeelser (till exempel girdi 'flygplan'’, dihtor 'dator'), men det är inte alltid lätt för orden att bli etablerade i språket. Därför händer det ofta att många ord som hör till vardagen i skolan och på jobbet, till exempel nit, häftmaskin, gem och etikett, inte får en samisk motsvarighet.

Ofta är det rent av praktiskt att i en tvåspråkig närmiljö använda ord som hör till landets huvudspråk, men om samerna i ett annat land inte förstår dem, blir det allt svårare att prata till och med om vardagsangelägenheter, om skillnaderna så småningom ökar. Alla samer som bor i Finland vet vad klemmari och lavuaari betyder, och i Norge känner alla till binders och servant, men hur skulle man kunna prata om dem tillsammans? Även språkets grammatiska struktur, uttal och olika fraser ändras hela tiden och ofta upptäcker man genast vilket land en som talar eller skriver nordsamiska kommer från. För finländska samer är det till exempel typiskt att inleda ett samtal med Dearvva! Mii gullo? ('Hej! Hur mår du?') när man däremot i Norge och Sverige oftast säger Buorre beaivi! Mo manná? ('God dag! Hur går det?').

Ofta har de samiska språken några tio eller hundra talare, och även det största samiska språket har endast 20 000 talare. I de områden där samiska talas allra mest måste i praktiken alla utom småbarnen också kunna tala majoritetsspråken. Samerna har under alla tider talat flera språk, men den största språkliga brytningstiden kom i och med den allmänna läroplikten som utvecklades på lite olika sätt i olika länder. Under 1900-talet var den största delen av samerna tvungna att gå i skola på ett främmande språk, och det var till och med straffbart att använda samiska. Eleverna bodde ofta i elevhem långt borta från sina hem, språk och kulturer.

Även om de samiskspråkiga numera har mycket bättre rättigheter är många samiska språk allvarligt hotade, och framtiden ser inte bekymmerslös ut ens för de mest livskraftiga språken. Många samer bor numera i städer i södra Finland precis som andra finländare, men ofta är möjligheterna att använda det egna språket mycket begränsade. Å andra sidan är den senaste utvecklingen av enaresamiska som talas särskilt i Enare även globalt sett ett exceptionellt fint exempel på möjligheterna att återuppliva ett hotat språk. I mitten av 1990-talet talades enaresamiska med barn endast i två hem, men med hjälp av segt motstånd och så kallad språkboverksamhet har sedermera tiotals barn och vuxna lärt sig språket så att man har kunnat vända på utvecklingen med språkbyte från samiska till finska och enaresamiskan har åter blivit ett språk som talas i allt fler barnfamiljer.

De samiska språken är ursprungsspråk i Finland, och man kan hitta deras förhistoriska rötter i en stor del av det nuvarande Finland och även längre bort. När de samiska språken har spridit sig till sina nuvarande områden har det ständigt fått intryck från andra språk och samtidig har även de lämnat spår i andra språk. Särskilt nära varandra är de samiska språken och finskan, som samtidigt är en avlägsen släkting och en långvarig granne. Denna samexistens fortsätter fortfarande och tack vare den hör de samiska språken med tanke på vokabulär och struktur till de lättaste språken som finskspråkiga kan studera och lära sig.